Timer

Jag pendlar nu fullständigt mellan alla möjliga moment på banan. Från att ha ballasterat några punkter, fick jag plötsligt upp intresset för det där med ljus och ljusstyrning. I det hus jag redan byggt, finns det 8 kontorer tillsammans med en ‘maskinhall’. Eftersom jag kan vara så otroligt petig ibland, vill jag att inte alla fönster i huset ska vara ljussatta hela tiden. Samtidigt vill jag heller inte att vissa rum är permanent ljussatta och andra permanent släckta, då det blir ett permanent ‘mönster’ på bredväggen. Och för att krångla till det hela, så vill jag heller inte sitta och manuellt trycka på 8 stk kontakter för att skapa variation. Då blir det ju som att blanda en kortlek med valörsidan uppåt!

Därför var jag på Clas Ohlson och köpte en billig veckarklocka för en femtilapp:

Sprillans ny veckarklocka!

Efter att ha skurit sönder nästan hela klockan fant jag ut av att man kommer in till visarna framifrån, och inte bakifrån som jag gick runt o trodde. Hade då råkat skära över kablarna till både snooze och och den lilla lampan som också sitter därinne nånstans samt tryckt åt bygeln som styr väckarsignalen så den tjöt oavsett hur jag gjorde. Och efter att till slut äntligen ha fått isär klockan, gick den verkligen isär helt, så en massa kugghjul och pinnar o visare låg utspridda över hela bordet och på golvet! Men efter lite trixande fick jag ihop motorn igen och nu går den som en dröm igen!

Jag experiementerade lite med klocktavlan med blandt annat att ‘sy’ väldigt tunn koppartråd i den, men det blev för klent för att nån kontakt skulle skapas mellan ‘visaren’ och tavlan. Jag prövade med grövre ståltråd istället och fick napp!

Visaren har jag gjort av en plastbit, där jag har borrat ett hål att trä på visar’pinnen’ i klockan. Plastbiten har jag klätt i metalfolie för att ha så mycket kontakt med den innersta ringen, som är där strömmen ‘kommer in’ i timern. På plattan har jag limmat själva visaren som är en dubbelvikt ståltråd och vikt upp längst ut i kanten. ‘Trummorna’ är egentligen lödten, och jag har använt det eftersom det är tungt, grovt och lättarbetat. Dessa har jag då rullat till fem spiraler och trätt på ståltrådsvisaren. Trummorna följer då den lite bukliga ytan och skapar ganska god kontakt. Det är inte dödsviktigt att belysningen följer de mönster som jag har skapat, men bara att det någorlunda gör.

Visaren har jag trätt på timvisarens kugghjul, dvs min timer gör ett varv på tolv timmar. Tanken är att den ska förses med ström från banan och därmed stanna varje gång man inte kör. Detta för att undvika att om man kör med banan vid fasta tidpunkter, så blir det alltid samma fönster som har ljus. Fast just nu kör den bara på ett vanligt AA-batteri 🙂

Urtavlan prepareras

Första sladden på baksidan ditlödd

Ungefär hälften av sladdarna på platts. Jag trycker till dem med tången efteråt för att platta till lödningen så det får plats i klockan

För att få lödtennet att fästa i ståltråden, så virrar jag runt tunn koppartråd. Det gör så att lödtennet söker sig in mellan trådarna och skaffar sig hållhakar! Väldigt hållfast!

Framsidan av "Klocktavlan"

Baksidan av samma tavla

Och tadaa... en 8-polig timer!

Nu återstår momentet att plocka isär den julljuskjedja med glödlampor som jag fick med hemifrån samt skapa inredning i huset!

Annonser

Tid…

Hamnade i ett dödläge då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra härnäst. Det är så mycket som kräver att det och det och det är gjort innan, och då såg jag plötsligt klockan liggandes i sin låda. Ut med den o testade att hålla den på den perrong jag byggt och det såg rätt så bra ut. Sagt och gjort. ”Borrade” hål i pappen och stack ned klockan och märkte att den wobblade en del där den stod. Tog då en överbliven MDF-bit och borrade hål och limmade på undersidan av pappen så klockans fot fastnar i den. Det blev väldigt stabilt!

Klocka!

Klockan prövas ut

Undersidan av perrongen med träkloss pålimmad

Klockan på plats!

Översikt över plattformen

Styrningen: Digitalt lok och ”digitala” växlar

Det gamla digitalsystemet som jag styrde Glasbordsbanan med var väldigt klumpigt. Från det gamla järnvägsimperiet fanns det från början en Control Unit (6021 ?) som på nått sätt tyvärr förvandlades till en Central Control (6022). Man kan enbart styra 4 adresser från (6022), adress 10, 20, 30 och 40, i tilläg till att man enbart kan styra en funktionsutgång, nämligen lyset. Vi köpte till en Control 80 f (6036) så vi kunde styra de resterande loken som hade mer udda adresser.

På Glasbordsbanan tog jag med det röda loket, med adress 44 (gick inte att ändra), och för att köra det krävdes extrakontrollen Control 80 f, och för att den skulle funka var jag tvungen att ha Central Controllen med också, och för att den skulle ha ström, även en transformator. Dvs tre stora klumpiga maskiner för att styra det lilla röda loket.

Gamla digitalsystemet

Så det var med en lättnad som ett paket med en begagnad Ms1:a damp hem till mig, då jag nu plötsligt kunde styra banan från samtliga hörn och kanter av bordet! Min nästa stora fundering var ju nu växlarna, hur jag skulle styra dem. Jag vande mig otroligt snabbt vid att sitta på golvet med banan i ögonhöjd och köra med loket och tyckte det blev otroligt distraherande när jag plötsligt var tvungen att sträcka upp armen för att kortsluta sladdarna (hade inga ställpultar inkopplade) så att växeln längst bort skulle lägga om. Jag blev ännu mer frustrerad när jag insåg att mina ställpultar skulle befinna sig på en plats på banan, och satt man i andra änden, skulle man snällt få resa på sig och kliva runt bordet för att växla.

Lösningen blev fullständigt genial i mitt tycke! Jag vet inte om det är det bästa sättet att lösa det på, men i mitt sammanhang, med mina hårdvaror, är jag otroligt nöjd:

Ny digitalkontroll - framifrån

Ny digitalkontroll - bakifrån

Ny digitalkontroll - från sidan

Infästningen i bordet

De gröna kontakterna är växlar, den röda avkopplingsskenor och den gula är för tillfället inget.

Jag köpte kardborrband som jag klistrade på baksidan av kontrollen, tog 17 stk 2m långa sladdar och buntade ihop sladdarna och fäste i Ms1:ans sladd med strips. Ett av argumenten som jag tycker talar för detta istället för att jag skulle skaffat en Ms2:a och digitaldekodrar till växlar och avkopplingsskenor, är att med detta systemet, kan jag styra samtliga växlar genom att enbart känna med fingrarna, dvs utan att ta ögonen från loket jag rangerar med! Vad jag förstått av de andra kontrollerna, behöver man gå in i växelmeny osv, vilket gör att man behöver se skärmen vilket tar ögonen och fokus från där det sker!